Nytt och på gång:
NYA Elgitarr Rock & Blues utgiven februari 2016 – se nya-elgitarr.se
Tusentals gitarrister har lärt sig spela ur KG Johanssons ELGITARR under mer än trettio års tid. Här är en efterlängtad ny version, med moderniserat låtval, nya fräscha inspelningar – och dessutom den stora webbsidan nya-elgitarr.se, med teknikövningar, solon och komp från originalinspelningarna av låtarna, långsamma versioner att öva till, filmer på hur solon och komp spelas, extralåtar, minilåtar att leka med, licks … så mycket material att boken i själva verket är minst tre böcker i en!
1000 tips för gitarr (2016)
Vilken gitarr bör du köpa? Vilka strängar borde du ha på den? Vad betyder humbucker och singelcoil? Hur fungerar noter och tabulatur, vad är en harmonisk mollskala, hur gör du ett arpeggio, är det bra att spela trådlöst, vad innebär finger-picking? Svaren på sådana frågor fyller den här välmatade boken. E-bow? Syntgitarr? Omstämningar, flageoletter, slidegitarr? Hur gör du för att lägga stämmor? Allt detta och mycket, mycket mer finns i 1000 tips.
Musikhistorien (2016)
Från antiken och till några år in i framtiden. En musikhistoria (eller snarare, helt enkelt: Musikhistorien) för i dag. Västerlandets musik, jazzen, rockmusiken och folkmusiken. Översikt över utomeuropeisk musik. Och inte minst – fler kvinnor än i äldre musikhistorieböcker. Brahms, Chet Baker, Blur och Black Keys har lämnat utrymme åt Hildegard av Bingen, Barbara Strozzi, Billie Holiday, Britney Spears med flera.

Ett urval bland äldre läroböcker
Utgivna på Warner/Chappell Scandinavia AB och Notfabriken AB
GITARR.NU DEL 1
(med Jan-Olof Eriksson och Anders Norén; Notfabriken, 2011)
Lärobok för nybörjare.
GITARR.NU DEL 2
(med Jan-Olof Eriksson och Anders Norén; Notfabriken, 2012)
Improvisation på gitarr
(Notfabriken, våren 2009)
Ny version av den gamla improvisationsboken från början av 90-talet, nu gjord enbart för gitarr, med tabulatur etc. Ett kapitel om rock och modal improvisation och ett kapitel om improvisation i jazz. Nyttigt att kunna. Med CD.
Gitarrkomp 2
(tillsammans med Jan-Olof Eriksson; Notfabriken, våren 2009)
Fortsättningen på ”Gitarrkomp”: mer om olika stilar och komptyper. Med CD.
Real Guitar Book
(Notfabriken, oktober 2010)
”En bibel för gitarrister.” Gitarrens och elgitarrens historia; musikteori och notläsning; lexikon över kända gitarrister och över musiktermer; teknikövningar; skalor; kapitel om konsten att öva, om att repa med bandet, om att spela offentligt, om att spela in i studio, samt bland mycket annat kapitel med låtexempel i de flesta stilar från renässansmusik till metal. Med CD. Flamencokapitel av Erik Steen.
-  ÖVNINGAR ur "Real Guitar Book" (Pdf- och Mp3-filer)
Stora gitarrboken
(Notfabriken, juni 2010)
Real Heavy Metal Book
(ligger färdig och kommer ut när vissa copyrightproblem har lösts)

Elgitarr - Rock & Blues 1 (1985; nästa version 2010, med DVD-tillägg)
Elgitarr - Rock & Blues 2 (1989; senaste version 2008)
Elgitarr "Extra" (1991)
Elgitarr Heavy Metal (1991; ny version 2000)
Spela Elgitarr! (1992)
Improvisera jazz, blues och rock (1994; C, Bb och Eb-bok)
Rockgruppen - elgitarr (1997)
Real Rock Book (1999)
Arrboken (1999; tillsammans med Hans Hjortek)
Rockens århundrade (1999)
Gitarrackord (2001)
Real Rock Book 2 (tillsammans med Hans Hjortek; 2001)
Real Rock Book 3 (tillsammans med Hans Hjortek; 2004)


MATERIAL UR GAMLA BÖCKER

Här finns några överblivna låtar från gamla utgångna böcker och liknande.
Allt materialet är fritt och får användas hur som helst. Låtarna finns som mp3- och pdf-filer.

Ur boken GITARRHITS:
- Sent på natten
Den här boken kom ut hösten 2007 och låten ligger här för att den inte finns inspelad någon annanstans. (Den finns emellertid, i en bättre inspelning, i boken ”Real Guitar Book.”)
Ur boken ELGITARR EXTRA:
- Teknikövningar och några låtar att spela på
Ur boken SPELA ELGITARR (första versionen), sju låtar:
- Cherokee
- Jetplane
- The Sting
- Cool Cha-cha
- I Got The Key
- It’s Alright
- Have It Your Way
Ur boken IMPROVISERA JAZZ, BLUES OCH ROCK, fyra låtar:
- C-blues
- Bebop Blues
- Suitcase Blues
- Wailing
Ur boken ELGITARR – ROCK & BLUES, del 2:
- Korståg
Ur boken ELGITARR HEAVY METAL:
- Capriccio av Paganini

Credo
Elgitarrböckerna bygger på två grundprinciper som jag tror på:
Det man vill lära sig är att spela hela låtar.
Musikteori är inte nödvändigt förrän efter ett tag. Ett långt tag.
Om den första principen kan sägas att det är lite tråkigt med böcker där man hittar riffet till en känd låt, eller versen och refrängen men inte sticket, eller vad det nu kan vara. Jag förstår att sådant kan anses nödvändigt ibland, har själv varit med och skrivit sådana böcker, men tycker att det bör undvikas i det längsta. På samma sätt har jag med åren mer och mer kommit fram till att det är bäst att få spela originalsolot. Den principen har jag inte hållit så hårt, främst därför att vissa låtar, med You Really Got Me och Smoke On The Water som typiska exempel, är så populära och har så lätta komp att man gärna vill ge sig på dem i ett tidigt skede. Medan solona å andra sidan är väldigt besvärliga. Jag är fullt medveten om att jag kan ha valt fel, men de versioner som finns i böckerna är de val jag har gjort.
Musikteori är inte nödvändigt för den som börjar spela rockgitarr. Den som vill lära sig vad tersparalleller är och vilket ackord som är subdominanten i Bb-dur kan utan större problem hitta läroböcker i ämnet. Det är viktigare att få in ackorden och sololicksen och formkänslan i kroppen. Vilket man gör genom att lyssna och spela. Till vilka låtar som helst. Till exempel de som finns i elgitarrböckerna.
Man kan lära sig musikteori senare. Långt senare. Varken Paul McCartney eller Benny Andersson kan noter. Neil Young hävdar att han inte vill veta teoretiskt vad han gör, det skulle störa hans kreativitet.
Och så vidare.

Nostalgiska tillbakablickar och upplysningar
Den första boken i serien, ELGITARR ROCK & BLUES 1, kom ut 1985. Den var en omskriven version av ett kompendium i elgitarrspel för musikhögskolestudenter som jag hade satt ihop 1983.
ELGITARR ROCK & BLUES 2 kom 1988. ELGITARR EXTRA kom 1991. ELGITARR HEAVY METAL kom 1992 och SPELA ELGITARR samma år.
Mest av copyrightskäl har böckerna gjorts om då och då. Elgitarr 1 kom i en ny version 1995, då med CD (så betydligt mer behagligt än att böka med kassettband) och med en standardtabulatur. Det är märkligt att tänka sig att det inte fanns någon standard för tabulatur i mitten av 1980-talet. Jag använde i den första versionen ett system som angav läge (alltså, vilket band ligger vänster pekfinger på?) och sen band inom läget. Detta innebar att samma fras i olika tonarter såg likadan ut i tabulaturen, samt att man slapp läsa tabulatursiffror som 20 och 22. Samtidigt innebar det att vissa tabulaturer blev ganska krystade. Och 1995 var det inga tvivel om att det fanns en standard för tabulatur – via Guitar World, Guitar Player och så vidare. Jag anpassade mig lydigt till standarden.
Elgitarr 2 kom i en ny version 1996.
Heavy Metal-boken byggde mycket på ”shredding”: Yngwie, Steve Vai, Nuno Bettencourt – den som kan spela fortast vinner. Vid samma tid som vi gjorde inspelningen till boken, i oktober 1991, slog Nirvana igenom och grungen knuffade bort alla shreddande hjältar. Boken blev omodern innan den kom ut. Av det skälet, och av copyrightskäl, gjorde jag om Heavy Metal 1997. Vi hittade dock inget riktigt bra namn på boken – förlaget ansåg att heavy metal var ute vid den tiden, vilket kanske ägde en viss riktighet – och boken fick heta ELGITARR ROCK & BLUES 3.
Detta fick en märklig konsekvens: Både Elgitarr 2 och Heavy Metal var tänkta som uppföljare till Elgitarr 1 – elev och lärare skulle, tänkte jag mig, i samråd bestämma om eleven ville gå vidare mer åt ett traditionellt rock och blueshåll eller mer åt ett hårdsrockshåll. Alltså börjar både Elgitarr 2 och Elgitarr 3 ungefär där Elgitarr 1 slutade… vilket måste ha varit störande för de som har spelat igenom böckerna i tur och ordning; det är ungefär som om Sauron skulle ha ryckt till sig ringen ur handen på Gollum precis innan Gollum ramlar ned i Domedagsklyftan och hela eländet hade fått börja om från början; eller som om… ja, ni fattar.
Möjlighet till att göra om böckerna finns när upplagorna tar slut. 2007 började upplagan av Elgitarr 2 ta slut. Tog slut gjorde även tillståndet att trycka Neil Youngs ”Like a Hurricane.” Jag tog tillfället i akt att göra om boken: tog bort några av de svårare sakerna mot slutet och lade in nya låtar. Med tanken att låta boken bli lite lättare än den varit förr.
Och med tanken att göra om Elgitarr 3 när den upplagan tar slut. Och låta den börja i den svårighetsgrad där den nya Elgitarr 2 slutar. För att äntligen få lite ordning på alltsammans.
Förhoppningsvis blir böckerna bättre, eller i alla fall inte sämre. Jag beklagar djupt att låten Hideaway försvann från Elgitarr 2; jag saknar redan Like a Hurricane. Samtidigt kan jag tycka att alla låtar borde bytas ut mot modernare låtar.
När man hamnar i sådana tankar dyker dock följande problem upp:
Vad är en klassiker? När blir en klassiker en klassiker?
Kom ihåg att de flesta av de här låtarna valdes 1983. De flesta som spelar ur böckerna nu var inte födda då. Många lärare som använder böckerna var inte födda då. Boy George och Police och Madness och Men At Work och Thomas Dolby och Irene Cara låg på listorna. När jag gjorde den första versionen av den första boken visste jag, med fullständig säkerhet, att Johnny B. Goode var en klassiker. Det var också ganska tydligt att Smoke On The Water var det. Jag tog med Black Magic Woman för att den var rätt känd inom den krets där jag levde och för att den var pedagogiskt lämplig. Samma sak med Taj Mahals version av Divin’ Duck Blues. Som bluesklassiker valde jag Robert Johnsons Ramblin’ On My Mind. Men jag funderade mycket länge på om Z.Z. Tops Tush verkligen var en klassiker. Jag bestämde mig inte förrän jag spelade på en scen där uppenbarligen ett kristet band hade spelat nyligen. Jag hittade en låtlista som var full av titlar som Hans eviga kärlek, Styrkan i Jesus och så vidare. Men längst ned stod det:
X: Tush
Extranummer: Tush. Och jag tänkte: Om ett kristet band spelar Tush, en låt vars budskap är ”give me a piece of ass”, så måste låten vara en klassiker.
Den papperslappen var faktiskt det avgörande skälet till att jag tog med låten i boken.
I dag, snart tjugofem år senare, tror jag inte att någon skulle ifrågasätta Tushs klassikerstatus. Medan andra låtar, som Black Magic Woman, kanske håller på att försvinna i historiens mörker… men (återigen kanske) hålls vid liv delvis därför att de finns med i en bok som används så mycket.
Det är svårt att veta.
Men i alla fall. Modernare låtar. Ibland är allting så uppenbart: Metallicas Enter Sandman och Nirvanas Smells Like Teen Spirit. Måste med. Liksom Oasis Wonderwall. Men det är då det visar sig att Oasis förlag är hopplösa. Det går bara inte att få tillstånd till att trycka låten. Alltså ingen Wonderwall.
Jag har funderat mycket, till och från, på om det skulle gå att göra om boken varje år. Eller åtminstone vartannat. Med nya låtar. Dom senaste hitsen.
Men jag tror inte att det skulle funka. (Helt bortsett från att det ju ändå finns ett antal klassiker, även om det ibland är svårt att säga vilka dom är, som varje elgitarrist så småningom kommer att lära sig. Även om låtarna är gamla. Bachs musik är också gammal.)
Jag tror att många musikskolelärare skulle blir förvirrade av att boken förändrades för varje upplaga. Att man inte skulle känna någon kontinuitet.
Ändå kliar det i fingrarna på mig ibland att få pröva.
Spela Elgitarr och låtval
Spela Elgitarr gjordes för att vara en nybörjarbok, vars användare kanske skulle vara tolv år, ibland ned mot tio. När jag gjorde den första versionen tänkte jag att det inte skulle spela någon roll för en tolvåring om en låt hette Twist and Shout och hade spelats in av Beatles eller om den hette Dance All Night och var en pastisch som jag hade skrivit. Jag skrev alltså sjutton pastischer (och hade rätt roligt, inte minst när jag satte ihop Led Zeppelin-pastischen där varje textrad var en av Led Zeppelins låttitlar). Boken sålde okay. Nån gång i början av 2000-talet råkade jag emellertid lyssna på inspelningen och grimaserade illa. Spelade vi verkligen så illa? Och det soundet…
(Märkliga saker kan hända i inspelningsstudion. Jag minns med en blandning av ilska – ilskan kommer tillbaka – och klentrogna huvudskakningar den tekniker som jobbade med oss på en produktion och som, fick vi veta när sångarens flickvän tittade in i studion, jobbade så att han tryckte på REC och sen rullade över sin stol till en dator. Han spelade sen dataspel tills bandet tystnade och tryckte på då på STOP. När sångarens flickvän hade berättat detta försökte jag pressa killen. Vi hade tre tagningar och jag frågade vilken som var bäst. ”Det får vi bestämma”, sa han. ”Nej, det är bättre att du säger”, sa jag, ”vi har varit upptagna med att spela, det är ju du som har kunnat lyssna koncentrerat…” Jag kom ingenstans och eländet ledde till att vi blev tvungna att göra om stora delar av inspelningen; det fanns emellertid inte ekonomi till att göra om allt; vissa trumreverb och andra saker stör mig fortfarande. Efter att ha varit med om några sådana saker är jag idag betydligt mer tolerant när jag hör inspelningar, särskilt till läroböcker, som kunde ha varit bättre.)
I början av 2000-talet handledde jag också en student som skrev en C-uppsats om gitarrlärare i kommunala musikskolan; lärarna blev bland annat intervjuade om vilket material de använde och vad de tyckte om detta. Någon eller några av lärarna uttryckte att Spela Elgitarr var lite trist eftersom det inte fanns några kända låtar i boken. Och jag fick en ahaupplevelse.
Aha! upplevde jag. Det kanske inte spelar någon roll för eleverna om det är KG Johansson eller John Fogerty som har skrivit låten. Men det kan spela en väldigt stor roll för läraren. Han eller hon kanske dansade med sin blivande livspartner första gången till Proud Mary eller Down On The Corner. Eller vad det nu kan vara. Och lärarens inställning till låten/låtarna kommer att påverka lärarens undervisning. En entusiastisk lärare kommer att göra det roligare för eleven än en lärare som trött säger ”Nu ska du få spela en låt till som KG Johansson har skrivit” (kvävd gäspning).
Jag gjorde genast om boken. Året när den nya versionen kom ut fördubblades försäljningen.
Balanskontrollens utdöende
1984-85 hade nästan varje stereoanläggning en balanskontroll. Någonstans, jag minns faktiskt inte nu hur det gick till, om det var helt mitt eget ansvar eller om det fanns några praktiska skäl eller så… men någonstans fattades beslutet att spela in låtarna med gitarrsolon i bara en kanal. (I den första versionen var det till och med så att solon och sång låg ensamma i en kanal, med tanken att man skulle kunna lyssna på solona utan komp, för att höra bättre exakt vad som gjordes. Den tanken lades ned 1995.)
I dag har få stereoanläggningar en balanskontroll. Mixen med gitarrsolon i bara en kanal är en kompromiss. En lösning kunde vara att lägga två versioner av varje låt på CD: en ”vanlig” mix och en mix utan solon. Men en CD rymmer bara ca 80 minuter musik, och två versioner av alla låtar skulle inte rymmas. Och två CD-skivor till varje bok blir alldeles för dyrt.
Det jag väntar och hoppas på just nu är att det ska bli möjligt, både prismässigt (DVD är ju dyrare) och praktiskt (spelare som tar DVD måste bli mer spridda) att lägga låtarna på DVD. En dröm…
Ett mixerbord kommer upp på skärmen. Man kan mixa ned solot lite, så att man hör det som ett stöd, eller ta bort det helt och hållet. Man kan ta bort alla kompgitarrer, eller bara en, och spela nånting helt annat själv. Och eftersom en DVD rymmer så mycket kunde det till och med finnas långsammare versioner av hela låtar… Och varför inte tabulatur som syns på skärmen och följer med musiken när man spelar upp den…
Det vattnas lite i munnen.
Kanske i nästa version.
(Men obs att den som verkligen vill, och kan tänka sig att ägna några minuter åt saken, utan större problem kan fixa versioner i olika tempon och tonarter. Inom vissa gränser. Beroende på vad ens programvara klarar av. Men gratisprogrammet Audacity (audacity.sourceforge.net), ett fattigmansProTools, fungerar utmärkt väl för att ladda in mp3 och andra filer, bearbeta dem och göra nya mp3-filer. T ex för att sänka tempot en aning, eller höja det; eller för att byta tonart, kanske en helton uppåt eller nedåt. Eller för att ta bort stereokanalen med solon, lägga kanalen utan solon dubbelt, fixa lite fuskstereo med något reverb… Varför inte pröva? Programmet är ju gratis.)

Även medförfattare till

Rockgruppen - bas (Sven-Erik Johansson)
Rockgruppen - trummor (Esbjörn Mörtzell)
Rockgruppen - keyboard (Micke Långs)
Rockgruppen - sång (Olle Strandberg)

Serien .nu tillsammans med Roger Norén och Anders Norén

klarinett.nu altsax.nu
flöjt.nu trumpet.nu

violin.nu

pianoboken.nu